Tallriksmodell för elsystemet

Kraftslagens roller i ett balanserat elsystem

För att förstå de olika komponenterna i tallriksmodellen för elsystemet är det viktigt att känna till de specifika förmågorna hos varje kraftslag. Väderberoende energikällor som vind och sol har låg produktionskostnad och bidrar till att göra ett balanserat system billigare. Flexibla kraftslag, främst vattenkraft, kan snabbt justera sin produktion för att kompensera när väderförhållanden gör att vind- och solkraften inte producerar så mycket. Planerbara kraftslag, som kärnkraft och kraftvärme, ger stabilitet både genom att kunna anpassa produktionen utifrån behoven och genom att i likhet med vattenkraften bidra med de olika systemtjänster som behövs för att elsystemet ska fungera som minskar behovet av flexibilitet och utbyggnad av elnätet.

Denna samverkan mellan väderberoende, flexibla och planerbara kraftslag säkerställer en stabil och kostnadseffektiv energiförsörjning som även minskar behovet av elnätutbyggnaden. Tillsammans skapar de ett robust och balanserat elsystem, som bygger på principerna i tallriksmodellen.

Systemperspektiv  

Det är viktigt att inte bara titta på produktionskostnaderna utan också på de totala kostnaderna för ett specifikt elsystem, de s.k. systemkostnaderna. En balanserad mix kan minska behovet av flexibilitet och energilagring och därmed sänka de totala systemkostnaderna. Det är viktigt att alla kraftslags förmågor värderas korrekt på elmarknaden för att möjliggöra pålitlig och långsiktig leverans i linje med klimatmål.

Skillnaden mellan fossilfritt, förnybart och fossilt

När vi talar om elproduktion handlar begreppen fossilfritt, förnybart och fossilt om vilken typ av energi som omvandlas till elektricitet, inte om själva kraftverken, dammarna eller anslutningarna m.m.  Det vi ofta tänker på som förnybart är sol, vind och vatten. Biomassa i form av kvistar, bark och sågverksrester etc räknas också som förnybart eftersom nya träd som växer upp återbinder den koldioxid som släpps ut när biomassan eldas. Kärnkraftens bränsle baseras på uran, ett metalliskt grundämne som finns i berggrunden nästan överallt och därmed återfinns vid nästan all gruvbrytning. Uran är oerhört energitätt även i jämförelse med exempelvis olja. De fossila bränslena brunkol, stenkol, olja och gas består av organiska kol-väteföreningar, djur och växter, som ombildats under jordens långa historia. 

I alla led i kraftproduktion, oavsett kraftslag, kommer det uppstå fossila utsläpp när både kraftverken och materialet som behövs ska tillverkas, underhållas och slutligen rivas då allt material ska tas omhand. För att räkna ut dem så genomförs analyser av koldioxidutsläppen i alla led från ax till limpa vilka sedan delas med mängden producerad el. Det kommer alltså skilja sig åt inte bara mellan kraftslag utan även mellan länder. Det svenska kraftsystemet består i huvudsak av vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Jämfört med brunkolseldad kraftproduktion så har den svenska produktionen livscykelutsläpp på mellan en femhundradel och hundradel av vad brunkolet har per producerad kilowattimme el.